Phille på utställning igen!!

Bättre sent än aldrig brukar det heta, men nu ska jag äntligen uppdatera igen.
I söndags var Phille och jag iväg på hallands kennelklubbs utställning för valpar
och veteraner i laholm.
Min härliga friska (enligt försäkringskassan) kropp hade bestämt sig för att jäklas
på riktigt, så jag tänkte inte åka, tråkigt när det var så nära för en gångs skull.
Men Inger skulle dit för att visa upp sin lilla Ester, och hundarna gick i samma ring
så hon kunde visa Phille åt mig.

Tyvärr fick jag ingen kamera med mig, då jag bestämde mig för att packa om allt
på söndagsmorgonen precis innan vi skulle åka, hur smart är man då??
Men Phille blev BIR, tack Inger för ett stålande jobb.
När det var dags att åka hem, släppte jag Phille lös en stund för att han skulle kunna
kissa lite, och han lyfte på benet för första gången, min lille pojk ♥
Kan ju ha med att göra att inga storebrorsor var med, och en massa söta tikvalpar
på utställningen som han flörtat med ;o)



Förra helgen var vi och hälsade på flickvännen Majzan och matte Anna, men Majzan
hade bara ögon för Teddy, vad är det igentligen med tjejer & äldre killar?




Tjejtjusaren Teddy, även om han själv föredrar lite äldre tikar :o)



Tokröj i skogen, Majzan på Teddy, och Phille undrandes vad flickvännen håller på med.



Hej vad det gick över stockar o sten....



Anna o Keno kramas lite, så typiskt Keno, det finns alltid tid för kramar ♥

Ha en skön helg önskar Pernilla & Beardispojkarna.




Nybliven "plastfarmor" :o))

Idag har jag varit nere hos Liz på kennel Beardmarked's och träffat familjen Gomersson.
Det var verkligen delad glädje, orsaken var ju tragisk, då deras Ludde förolyckades förra veckan.
Men ändå en glädje att dom var nere för att hämta hem lilla David, eller Samo som han ska heta nu.
En underbar liten kille som gärna hade fått flytta hem till mig och pojkarna i lidhult ♥



Kan man bli mycket sötare? ♥



Lycka till med eran nya familjemedlem nu, jag är så glad för eran skull, och tusen tack för den
fina presenten, lite av den ska avnjutas till pannkakor imorgon :o))

Efter vårat besök hos Liz var det bara hem och hämta upp dom två gammelhundarna, och åka
till sjön, jag vet inte hur Mr blå bär sig åt, men han är konstant skitig.



Men ingen var gladare än Phille, vilken julafton att få åka och bada.



Bossman passade också på att leva lite rövare, men jag är ju inte förvånad ;o)



Rebus skägg mådde bra av en liten sjötvätt ;o)



En blöt Phille, är en lycklig Phille.....

    Ha en skön fortsatt helg. // Pernilla & Beardispojkarna.





På ett ögonblick......

Att äga hund har sina många sidor, både positiva och negativa.
Det positiva är ju denna glädje man får varje dag av sina hundar, en slick
på handen när man som mest behöver det, och denna enorma kärlek, som är
utan baktanke, bara villkorslös.

Jag kan inte tänka mig nåt negativt igentligen, men det skulle vara deras korta
livsläng gentemot oss människor, har man turen att få ha sina hundar 12-14 år
så är det bara att tacka, även om dom åren går fruktansvärt fort....

Det är alltid svårt att få säga farväl till sin bästa vän, men nånstans så tycker
jag att det är "lättare" med en hund som har fått vara med sin hela livsläng, den
har haft ett gott liv, fått åldras med dom krämpor som oftast kommer, bli gammal
och bli tröttare, stelare tills man en dag inser att nu går det inte längre.
Under ett par år har man hunnit ställa in sig på att denna fruktansvärda dagen kommer
att komma, men det hör ju livet till, livets gång.

Men jag har fruktansvärt svårt att acceptera när unga hundar inte får stanna kvar, vad
är meningen med det? många är mina goda vänners hundar som har fått lämna oss för
tidigt, mitt i deras karriär på lydnads eller utställningsbanan, eller som en älskad
familjemedlem.
Min Filur fick ju bli sju år, men skulle ju ha haft halva livet kvar, minst, jag ville ju ha
honom kvar för alltid.

Men så på ett ögonblick ändras hela ens liv, på ett ögonblick faller man ner i ett avgrundhål
och får börja att sakta kravla sig upp igen.....
Men det kommer nya tider, nya glädjeämnen även om det kommer att kännas tungt ibland.
En ny liten familjemedlem är verkligen ett sånt ämne, en ny kamrat att krama om och ta
hand om, och som upptar ens tankar.

För nog har vi plats i våra hjärtan, ju fler, dessto bättre brukar jag tycka. ♥



                                    R.I.P Ludde, du är saknad ♥