Idag blir världens bästa Kotte hela 10 år, tycker inte det var länge sen jag
hämtade hem den sammetsögde beardispojken ♥
Och vilken kille han är, en ren fröjd att äga och ha, 100% genomärlig.




Ett kort på Kotten när han gör det han gillar allra bäst, förutom katter ;o))
Att bada :o)

Grattis Kotten, ska gå över till pappa och hämta dom specialgjorda hundköttbullarna
nu, det absolut godaste du vet.

      Pernilla & Beardieboys

Nu är det äntligen officiellt, jag har vetat det ett tag, men nu är det klart.

2011-års lydnadsbeardis är Toppens Jaspis, med sin förare Marianne Stålnacke.



Hur glad och mallig kan man vara på en skala som farmor? :o)))
Inte nog med att jag älskar den hunden, hans ägare är ganska trevlig hon med ;o))



Det är verkligen jätteroligt att ni hamnade etta, det finns några riktigt bra tävlingsekipage
bakom, som var och flåsade lite i nacken, men som inte räckte helt fram.


Stora kramar från pappa Teddy & farmor Pernilla ♥

Jag skulle som vanligt ha uppdaterat för länge sen, men vet inte vad det
är frågan, är så galet trött hela tiden, orkar ingenting.....
Men jag ska börja med att jag var till en ny veterinär i Älmhult, Sophie
rekommenderade honom då han ska vara jätteduktig på korsbandsskador.
Jag var sjukt nervös innan jag skulle dit, målade som vanligt upp värsta
scenariot, (nån som är förvånad? ) ;o))

Men för att göra en lång historia kort, så var det inte korsbandet, utan vet
gissade på att han måste ha slagit omkull, och landat på höger sida, med
en svullnad och en muskelskada som följd.

Men med lite vila, (tror ni ja) och fortsatt behandling hos Sophie, så ska han
bli fit for fight, tills nästa gång han lyckas hitta på nåt.

Han har redan lyckats få mig att nästan få en hjärtinfarkt.
Jag var tvungen att ge den lilla skitgrisen ett bad, och när han var handdukstorkad
så släppte jag ut honom från badrummet, han får självklart ett fnattspel och börjar
tokspringa, gör ett jämfotahopp upp på vardagsrumsbordet, halkar omkull, åker
längs med bordet och landar på rygg mellan soffan och bordet, är det konstigt att
den hunden blir skadad???
Jag skämtade lite när jag hämtade hem Phille, att jag skulle stoppa honom i en stor
glasbur, och nu så här i efterhand, så var det nog ingen dum ide ;o))









Ha det gott allihopa, // Pernilla & Beardispojkarna.

Gott nytt år o god fortsättning på er allihopa, jag har inte haft någon
lust att uppdatera bloggen på länge nu.
Det är jobbigt att sitta o skriva när huvudet blixtrar o nacken värker.
Och när jag haft lust, så har inte tiden räckt till, men nu så....

Men mitt nya år kunde ju ha börjat på ett bättre sätt, min lilla olyckskorp
har gjort sig illa.
Pojkarna o jag var och hälsade på hos Inger och tjejerna, vi gick en promenad
och gick sen in för att dricka en kopp kaffe.
När Inger reste på sig för att titta ut genom fönstret, för att se vad dom pysslade
med, så ropar hon till mig att Phille går på tre ben.
Med hjärtat i halsgropen springer jag ut för att se vad som står på, och mycket riktigt,
han vill inte sätta ner höger bakben.

Jag packade in pojkarna i bilen, och satt o velade om jag skulle ringa veterinären,
eller min fysioterapeut Sophie.
Men jag vet hur duktig Sophie är, och tycker hon att jag ska åka till vet efter att
hon kollat honom, så säger hon till.

Jag får tag på henne, och självklart är det ju fredag, men hon hörde nog den
desperata hysteriska rösten, och insåg att det var nog bäst att vi fick komma,
annars hade jag terroriserat henne hela helgen ;o))

Sagt o gjort, jag fick en tid på kvällen och åkte dit.
Hon gick igenom Phille, och kom fram till att hans korsband i höger bak knä
inte mådde så bra. hon behandlade honom, men tyckte jag skulle åka till en vet
hon visste, som är expert på sådana skador.
Så jag ringde och fick en tid på tisdag eftermiddag, känns jätteskönt att få honom
röntgad, och veta exakt hur jag ska göra.

Jag fick stränga förhållningsorder av Sophie, att endast koppelpromenader, inget
lek o bus, så ni kan ju gissa hur roligt jag har det här hemma just nu....
en uttråkad Phille, är ingen rolig Phille, så det känns som att gå om kring med
en dynamitgubbe med kort stubin, och hans jämfotahopp är ju jättelätta att
stoppa, eller hur? ......
Så ni får hålla tummarna åt mig, att det ser bättre ut än vad jag tror att det är :o((



Min fina, fina pojk ♥


Ha det gott önskar Pernilla & Beardispojkarna.